Sven I Tveskägg of Danmark

Kung i Danmark, Norge och i England 1013-1014.. Blev högst 54 år.

Kung Sven Tveskäggs mynt präglat efter engelsk förebild på 990-talet. Myntets diameter är cirka 2 centimeter. Liknande mynt präglades också vid samma tid av den svenske kungen Olof Skötkonung och den norske kungen Olav Tryggvasson. (Vikingaliv, Dick Harrison)

Antavla

Far:

 Harald II Blåtand of Danmark (911 - 986)

Mor:

 Gunhild of Hedeby (905 - 965)

Född:

960 Jomsborg, Jelling, Jylland, Danmark.

Död:

1014-02-03 Lincoln, Gainsbourgh, England.


Äktenskap med Sigrid Storråda Tostesdotter (945 - 1013)

Vigsel:

981 Danmark.


Sambo med Swjatoslawa Gunhild av Polen (965 - 1015)


Noteringar

Espell:
Sven I Tveskägg of Danmark

Kung i Danmark, Norge och i England 1013-1014.
Far:

Harald II Blåtand of Danmark (911 - 986)
Mor:

Gunhild of Hedeby (905 - 965)
Född:

960 Danmark, Jylland, Jelling, Jomsborg 1)
Döpt:

976 2)
Död:

1014-02-03 England, Gainsbourgh, Lincoln 3)
Bar
Familj med: Sigrid Storråda Tostesdotter (945 - 1013)

Vigsel:

981 Danmark 1)
Barn:
1. Gyda av Danmark (982 - 998), gift med Erik Jarl (964 - 1024), jarl i Northumbria, England och Lade, Norge, kung i Norge 1000-1015.
2. Knut I the Great of Danmark (997 - 1035), Canute the Great, kung i Danmark och England, gift med Emma av Normandie (982 - 1052), som var dotter till hertig Rickard Rudajarl (933 - 966).
Bar
Familj med: Swjatoslawa Gunhild av Polen (965 - 1015)

Vigsel:

990 1)
Barn:
3. Gunhild av Danmark (980 - >1001), drottning i Venden, Tyskland.
4. Tyra av Danmark (993 - 1018), hertiginna i Wessex, England.
5. Harald II av Danmark (995 - 1018), kung i Danmark 1014-1018.
6. Estrid of Danmark (996 - 1033), gift med Knut (den stores) jarl i Danmark och danske riksföreståndaren Ulf Jarl Torkelsson (988 - 1027) och sedan med hertigen i Normandiet, Frankrike, Robert the Magnificent of Normandiet, (1008 - 1035).
7. Ragnhild av Danmark (1010 - >1040), gift med Sven Aslaksson i Norge.
Bar
Noteringar
Noteringar
Sven Tveskägg var först gift med Gunhild av Venden, änka efter kung Erik Segersäll i Sverige. Sven försköt senare Gunhild och gifte om sig med Sigrid Storråda. Med Gunhild hade han sonen Harald II, som blir kung i Danmark 1014-1018, då han dör barnlös och Haralds broder Knut den Store tar över. (När hände vad, Rosborn, Schimanski m.fl.)

Binamnet Tveskägg lär rätteligen böra skrivas Tjuguskägg, vilket inte har med räkneordet tjugo utan med lantbruksredskapet tjuga att göra. Hans skägg var helt enkelt tvekluvet likt en tjuga. Kallas Sveyn Splitbeard i England. (En nordisk kronologi, Alf Henrikson)

Harald Blåtand hade inga legitima arvingar, bara en frilloson, Sven, som han i det längsta vägrade erkänna som sin. Sven var en vild sälle, som för det mesta låg ute i viking och härjade England och Nordsjökusterna. Till slut blev han så otålig på att vänta ut Harald, som efter förhållandena blev mycket gammal, så han avsatte helt enkelt sin gamle far, och denne fick tillbringa sina sista år i landsflykt i Tyskland. Sven kallades för Tveskägg, han var en listig och maktlysten person, och strävade efter att lägga även Skåne under dansk spira. Svein Forkbeard kallas han på engelska.

Danish king, son of Harald Bluetooth. He was baptized in 976. Svein participated in and led several Viking raids. He became king in Jomsborg after the death of his father. The leader of the Jomsvikings, Sigvald, captured Svein and besides a large ransom he had to marry a Polish princess, Gunhild. The Danish women offered their jewellery to set him free. In reward, they got the right to half the inheritance from their husbands. Svein led numerous Viking raids against England and he attacked Olav Tryggvason. After the battle of Svolder (Svöld) in 1000, Svein was proclaimed king of Norway. His next raid against England gave him the possibility to demand a large danegeld. In 1013 he conquered the entire England. He died shortly thereafter in Gainsborough and was buried in Roskilde, Denmark. Svein was the first king to mint coins. (Viking Heritage)

Sven Tveskägg har år 1013 efter flera års krig erövrat England. (När hände vad, Rosborn, Schimanski m.fl.)

Jomsborg sägenomspunnen vikingaborg som ska ha anlagts av Harald Blåtand vid mitten av 900-talet, troligen på ön Wollin vid Oders mynning där en vendisk stad, Vineta, varit belägen. Staden förstördes 1184. Jomsborgs existens har påvisats genom utgrävningar, men det historiska sambandet mellan borgen och venderna är omstritt bland forskarna. Enligt den isländska Jomsvikingasagan var borgens besättning beryktad för sitt obändigt vilda vikingalynne och deltog i flera omskrivna strider, bl a slaget vid Svolder. (Norstedts Stora Focus)

Svein, sønn til kong Harald, han som siden ble kalt Tjugeskjegg, krevde rike av far sin kong Harald; men det gikk da som før, at kong Harald ville ikke dele Danevelde i to, og ville ikke gi ham noe rike. Da fikk Svein seg hærskip, og sa at han ville i viking. Men da hele flåten hans var kommet sammen, og dessuten Palna-Toke av jomsvikingene hadde kommet for å hjelpe ham, så seilte Svein til Sjælland og inn i Isefjorden. Der lå kong Harald, far hans, med skipene sine, han skulle ut i leidang. Svein la til strid med ham, det ble et stort slag; folk gikk over til kong Harald, så Svein kom til å kjempe mot overmakt, og så flyktet han. Kong Harald fikk sår der, og døde av dem. Deretter ble Svein tatt til konge i Danmark. Dengang var Sigvalde jarl over Jomsborg i Vendland, han var sønn av kong Strut-Harald, som hadde rådd for Skåne før. Heming og Torkjel Høye var brødre til Sigvalde. Bue Digre fra Bornholm var også en av høvdingene for jomsvikingene, og bror hans som het Sigurd; Vagn var også med der, sønn til Åke og Torgunna, søstersønn til Bue. Sigvalde jarl hadde engang tatt kong Svein til fange og tatt ham med til Jomsborg i Vendland og tvunget ham til å slutte fred med Burislav, venderkongen, og til å la Sigvalde sette vilkårene for freden. Sigvalde var gift med Astrid, datter til kong Burislav. Og hvis kong Svein ikke gikk med på dette, sa Sigvalde, ville han overgi ham til venderne. Kongen visste at da ville de pine ham til døde, og derfor ga han samtykke til at Sigvalde skulle sette vilkårene for forliket. Jarlen dømte at Svein skulle gifte seg med Gunnhild, datter til kong Burislav, og Burislav skulle få Tyra, datter til Harald og søster til kong Svein; begge skulle få ha hver sitt rike, og det skulle være fred mellom landene. Så dro kong Svein hjem til Danmark med Gunnhild, sin kone. Sønnene deres var Harald og Knut den mektige. Den tid truet danene stadig med å dra med hær mot Håkon jarl i Norge.Svein Tjugeskjegg, danekonge, var gift med Gunnhild, datter til Burislav venderkonge. Men ved den tid det er fortalt om her foran, hendte det at Gunnhild ble syk og døde. Og litt senere ble kong Svein gift med Sigrid Storråde, datter til Skoglar-Toste og mor til sveakongen Olav Svenske. Med mågskapen kom det stort vennskap mellom kongene og mellom dem og Eirik Håkonsson jarl. (Heimskringla, Olav Tryggvessons saga)

Knut den Mektige, som noen kaller Knut den Gamle, var konge både over England og over Danevelde på den tiden. Knut den Mektige var sønn til Svein Tjugeskjegg Haraldsson. Hans ætt hadde rådd over Danmark i lange tider. Harald Blåtann Gormsson, farfar til Knut, hadde tatt Norge etter Harald Gunnhildssons fall og hadde tatt skatter derfra og satt Håkon jarl den mektige til å styre landet. Svein danekonge, sønn til Harald, hadde også rådd over Norge og hadde satt Eirik Håkonsson jarl til å styre landet. Ethelred II den Rådville var konge av England fra 978 til 1016. På hans tid ble England hjemsøkt av den senere norske kongen Olav Tryggvasson og andre vikinger, og Ethelred måtte flere ganger ut med svære pengesummer til dem. Angrepene ble fortsatt av Olavs våpenbror, Svein Tjugeskjegg, og engelskmennene måtte på ny finne seg i å kjøpe seg fri for vikingenes herjinger. Pengene som skulle til, ble innkrevet som skatt, den såkalte danegeld. Men i 1002 gikk den uberegnelige Ethelred til det grusomme og troløse skritt å la alle dansker i den angelsaksiske delen av England drepe. Grunnen var et rykte om at danskene pønsket på å rydde ham selv og hele hans ætt av veien. Da tok Svend en forferdelig hevn ved år etter år å sette i gang plyndringstog som ble fulgt av nye utpressinger. Sammen med ham kom også den senere norske kongen Olav Haraldsson, som etter sin død fikk navnet Olav den Hellige. Til slutt måtte Ethelred flykte ut av landet, og Svend lot seg utrope til konge av England. (Heimskringla, Olov den Heliges saga)
Bar
Källor
1)

Beräkning
2)

Royal Genealogical Data, Hull, England
3)

Vikingaliv, Harrison-Svensson

Mynt
Kung Sven Tveskäggs mynt präglat efter engelsk förebild på 990-talet. Myntets diameter är cirka 2 centimeter. Liknande mynt präglades också vid samma tid av den svenske kungen Olof Skötkonung och den norske kungen Olav Tryggvasson. (Vikingaliv, Dick Harrison)

Sven Tveskägg
Bilden föreställer Sven Tveskägg, som en gång infångades av jomsvikingar och måste lösas ut av danskarna med sin vikt i guld. Illustration av Gudmund Hentze. (Ända från Ottar Vendelkråka, Alf Henrikson)


<< Startsida
Bar
© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.


Personhistoria

Årtal
Ålder
Händelse
960
Födelse 960 Jomsborg, Jelling, Jylland, Danmark
965
Partnern Swjatoslawa Gunhild av Polen föds 965 Polen
965
Modern Gunhild of Hedeby dör 965
981
Vigsel Sigrid Storråda Tostesdotter 981 Danmark
986
Fadern Harald II Blåtand of Danmark dör 986-11-01 Jomsborg, Jelling, Jylland, Danmark
1013
Makan Sigrid Storråda Tostesdotter dör 1013 Jomsborg, Jelling, Jylland, Danmark
1014
Död 1014-02-03 Lincoln, Gainsbourgh, England

Bilder

Bilden föreställer Sven Tveskägg, som en gång infångades av jomsvikingar och måste lösas ut av danskarna med sin vikt i guld. Illustration av Gudmund Hentze. (Ända från Ottar Vendelkråka, Alf Henrikson)