Havsnäs

De äldsta byarna inom Alanäs socken är Alanäs, Havsnäs och Ringvattnet. Alla dessa byars första bofasta, var av finsk härkomst, troligtsvis var de flesta från Savolax i Finland.

Nedsättningsbrevet för dessa tre byar utfärdades den 7 februari 1666 av landshövdingen Carl Sparre, men den egentliga bosättningen inträffade troligen med början ett 20 tal år tidigare.

I Alanäset bosatte sig Anders Olofsson från Viksjö, i Havsnäs Isak Pederssen från Rörström och i Ringvattnet Erik Jonsson, senast bosatt i Hoting.

Den finska invandringen till Sverige började kring 1560 på grund av en befolkningsökning i Finland. Trots att det inre av Finland med våra mått mätt, var relativt glest befolkat uppstod ett överbefolkningsfenomen under 1500-talet. Detta och det ökade skattetrycket i Finland bidrog till att befolkningen levde i misär. Markerna för nyodling räckte inte till för det svedjebruksodlande savolaxarna. Svedjebruket krävde dessutom ständigt nya landområden för att fungera. Krav på dagsverken från allmogen och utskrivningar till de många gränskrigen ledde också till flykt.

De finska invandrarna kom från det norra Savolax i Finland, via Österbotten, till Sverige. I Sverige fick nybyggarna skattebefrielse i sex år, ibland upp till femton år vid nyodlingar av skog. De savolaxiska finnarna var duktiga på svedjebränning och de norrländska barrskogarna innebar stora möjligheter till svedjor och nyodlingar och därmed möjligheter till försörjning.

Från R Gothes Finnkolonisationen s18: Försöker man få klart för sig, från vilka trakter alla dessa tusentals kolonister kommit, påträffar man exempel från nästan alla väderstreck. Där finns folk från Kemi i norr bort till Karelen, alldeles intill ryssgränsen, från Österbotten ned till Raumo och Åbo, men först och främst folk från Tavastland och — framför allt — savolaksare, dessa genuina nybyggare, som »med bruna råttans och kackerlackans okuvliga reslust» (Ernst Lampén) gärna gav sig i väg. Det är för deras räkning, som Lampén även travesterat det gamla latinska ordspråket: »ubi bene, ibi patria» till »ubi Silva, ibi patria» = »där det finns skog, där känna vi oss hemma». Nu förstå vi också namnet skogsfinnar bättre. Nere i bygden fanns inget utrymme för främlingarna, de gav sig utan tvekan till vildskogarna, för att där - ofta på den svagaste jorden i socknarna — bryta sig mark och bygga gårdar.

De allra äldsta beläggen på savolaxisk kolonisation i Ångermanland är från slutet av 1580-talet i Viksjö och Graninge. I Omsjö (Nordost om Näsåker) hittar man de första finnarna 1590. Då näms för första gången Anders I Andersson nybyggare, född i Äänekoski, Savolax Finland. Hans äldste son Pål Andersson föddes där. Pål blev ca 1630 far till Sofia Pålsdotter som sedemera blev dubbel nybyggarhustru i Havsnäs. Havsnäs förste nybyggare var Isak Pederssen (Persson) som bildade familj med denna Sofia Pålsdotter. Troligen började Havsnäs och de andra finntorpen i flåsjöbyggden att att brukas av finnarna strax efter 1645, då dessa områden blev tillgängliga genom att de blev svenska. De hade tidigare tillhört Danmark. I och med freden i Brömsebro 1645 så fick Danmark avträda Jämtland. De militära framgångarna i kriget för Sverige gjorde att de svenska kraven var mycket långtgående. Freden innebar att Danmark-Norge avträdde Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel till Sverige. Sverige erhöll dessutom Halland under 30 år samt viss tullfrihet i Öresund. Det låg då i Sveriges intresse att svenskar från de finska delarna befolkade dessa folktomma områden. (Sverige och Finland var samma rike i 600 år fram till år 1809 då Sverige fick avträda Finland till Ryssland.)

Innan finnarna kom och bosatte sig i flåsjöbygden, arrenderades både vattnet och skogen, av bönder från Strömsund. I ett intyg av befallningsmannen Peder Eriksson Njure, daterat den 27 nov 1650, berättas att bönderna Karl Olofsson i Jonsgård, Per Eriksson ibidem (i samma by). Peder Michelsson och Mikael Jonsson i Gärde fäst avradslandet Flåsiön, som begynner i Trångwatten ock sträcker sig derifrån ock i Flåsiökalfven, derifrån och i Medhöjden, derifrån ock i Brattfallet derifrån ock i Forssen och sedan derifrån ock i Hällewattnet ock hafva de till k.m:t i böxel (arrende) givit 4 RDr och upplåtes dem detta afradsland att nyttja och bruka för allom oqwald.  RDr = Riksdaler. Avradsland = Arrendeland.

Strömsbönderna blev naturligt nog uppretade, när de miste sitt avradsland. Men avradet var endast ett slags arrende och inte någon äganderätt. Här fanns inget uppodlat land. Strömsbönderna jagade och fiskade här, och möjligen förekom också någon höslått. Kungl. kommisionen för Wästernorrland framhåller också 1670 att "bönderna" uti hela gouvernementet (länet) landets peuplerande (befolkande) derigenom märkeligen förhindra, att de sig tillwälla många mihl uthi skogerne, hwarest åtskilliga torp uppbyggas och skattläggias kunde, detta tvärt emot konung Gustav adolfs resolution (beslut) år 1626, som förbjuder att någon på k. m:ts allmeningar större rätt inkränkte än till halfannan myl från bolbyn (hembyn).

Från Birger Källbergs Häfte nr 1 Släktförteckning Alanäs socken:

Den förste som bosatte sig i Havsnäs var finne och hette Isak Pedersson (Ha 315). Han var son till Per Larsson i Rörström i Fjällsjö socken. Nedsättningsbrevet är daterat den 7 febr 1666. Isak Pedersson blev inte gammal. Redan 1678 gifte hans änka Sofia Pålsdotter om sig med finnen Lars Zakrisson från Lungsjön i Ramsele. Zakrisnamnet är mycket vanligt bland finnarna i flåsjöbygden

Den gamle Per Larsson från Rörström flyttade till Havsnäs, där han fick vård och skötsel eller sytning, som det hette på den tiden. Han dog 1682 och var då 105 år gammal (Ha 218). Lars Zakrisson förde honom med stort besvär till finnarnas tempel, Ströms gamla kyrka, där han ligger begraven. Resan till Ström tog två dagar.

Men nu är det slut med friden på finntorpet i Havsnäs. Det blev långvariga tvister och tingsförhandlingar om arvet efter Isak Pedersson. En god sak förde emeller­tid detta bråk med sig. Så lämnar t ex 1696 års domstolsprotokoll många värdefulla bidrag till släktforskningen.

Som redan nämnts var Isak Pedersson gift med Sofia Pålsdotter. De hade tre barn: Sonen Per och döttrarna Brita och Anna. Brita blev gift med dragonen Isak Persson Flink, och Anna gifte sig i sinom tid med dragonen Abraham Persson Wallman. Det sägs också i protokollet att Lars hade två barn i sitt äktenskap med Sofia (Ha 422), en son och en dotter. Lars var alltså styvfar för Per Isaksson och för hans systrar Brita och Anna Isaksdotter

Dragonen Isak Flink beskrives som en vidlyftig och orolig sälle. Han bråkade dagligen med sin hustru står det i domböckerna, och en gång anmälde han flera av finnarna i flåsjöbygden för olaga älgjakt, så att dessa för att slippa betala de höga böterna lämnade sina hemman öde. De flesta flydde till Norge. Det blev också Isak Flink tvungen att göra, men han återvände efter några år, berättas det.

Dottern Anna och dragonen Wallman kom tydligen bättre överens. Familjen flyttade till Ringvattnet, där de övertog det finntorp, som anlagts av Erik Jonsson (Ri 98). Abraham Wallman kom från Jonsgård i Ström, där hans farbror Abraham Abrahamsson år 1681 köpt ett hemman. Wallmans far, Per Abrahamsson, hade också varit soldat. Wallman kräver nämligen 1696 sin faders lön för en knektefärd till Tyskland. Wallman bodde en tid på fänriksgården i Jonsgård. Men 1703 sade han sig inte vilja bo kvar där längre på grund av fänrikens otidighet och olåt. Av 1725 års dombok framgår det, att Wallman innehaft kronotorpet Ringvattnet från 1706 till och med 1723.

Detta torp värderades då till 59 daler 8 öre silvermynt. Wallmans efterträdare blev Per Zakrisson, en son till Zakris Larsson på Lillholmen, Havsnäs (Ha 200).

Bråket på finntorpet i Havsnäs blev orsaken till att Lars Zakrisson med sin hustru Sofia flyttade till Lillholmen. Detta skedde 1689. Intill detta år hade Havsnäs finntorp till ena hälften brukats av Lars. Den andra hälften brukades av Per Isaksson. 1691 avsade sig Lars det gamla hemmanet. Några år senare sålde Per Isaksson fädernehemmet till Per Persson for 21 sexdalersplåtar. Detta skedde 1696. Enligt traditionen har denne Per Persson finne uppgetts som den förste nybyggaren i Havsnäs. Per Persson var från Jonsgård i Ström. I ett tingsprotokoll från år 1698 står för övrigt att Per Persson var svensk, hvarför de (finnarna) vilja hafva honom dädan och alla finnar frukta honom. Dessutom hade Per Persson varit tvungen att flytta från Jonsgård, därför att k m:t köpt hemmanet till fänriksboställe.

Försäljningen klandrades givetvis av Lars Zakrisson och hustrun Sofia, som påvisade, att Isak Pederson aff stubbe och roth upptagit hemmanet enligt Carl Sparres brev 1666 samt att Lars sedermera excolerat(uppodlat) detsamma och blivit skattlagd den 28 sept 1679. Rätten vill emellertid ej fälla utslag, då det gäller ett sämje- och stadgehemman och stubberättighet, utan hänskjuter saken till kammarkollegiet.

Per Persson begär att få igen de 21 stycken sexdalersplåtar, som han lämnat. Per Isaksson. Pengarna skulle egentligen vara ersättning för avträde och meliorationer, säger han (meliorationer = förbättringar). Men befallningsman sätter sig på tvären. Han hade satt dit Per Persson eftersom ingen annan vårdade sig om torpet.

Enligt rättens utslag får Per Persson stanna så länge han förmår betala skatterna. Han var gift med Märta Kristoffersdotter och dog 1725 i en ålder av 69 år(Ha 329). Lars Zakrisson hade dött tidigare, år 1717.

Under Per Perssons tid blev Havsnäs skattelöst för 32 daler silvermynt enligt kammarkollegiets köpebrev den 29 augusti 1723. Det gamla hemmanet kallas då för Havsnäs no:l. Nyupptagningen Lillholmen eller Holmen, som hemmanet kallas, blir Havsnäs no:2.

Per Persson efterträddes av sonen Johan Persson. Johan var född 1688 och gift med Benedikta Mattesdotter, född 1689 (Ha 321). Johan Persson blev en gång ådömd dryga böter. Men det var inte för olaga älgjakt. En piga på gården hade fått barn med husbonden. Johan blev dömd att betala 80 daler silvermynt i böter. Pigan skulle betala 40 daler. När Johan inte kunde betala hela summan på en gång, fick han betala hälften genast. Resten fick han aftiena med trenne gatulopp igenom 300:de man. Hur det gick för pigan förmäler inte historien. Men när Johan dog, skrev prästen i kyrkboken: 1756 november 7 begrofs Johan Persson i Havsnäs, som dödde den 9 oktober av håll och styng, har varit stilla och saktmodig i sin vandel, levat i äktenskap i 44 år och avlat 3 barn, stått sitt hus och anhöriga väl före och levde 68 år och 4 månader.

I Nils Spoles samling av gårdskartor från 1714 finns också en över Cronohemmanet Hafsnäs på almenningen utmed Flåsiön.

Till kartan finns följande kommentarer:

Åbon Jon Persson är, sedan frihetsåren utgått, interimsvis skattlagd för l½ tunnland eller 1/4 mantal. Sandjord. Av åkern trädes sällan något, utan gödes och brukas mest årligen och bär därför ej så stadig säd, är ock frost­nämnt förmedels omliggande sidländiga kallmyrar, men längre norr utmed Flåsjön bekvämligare och starkare åkerland. Ängesland hösthöslått. (En del ängar uppges tillhöra nybyggaren Zakris Larsson på Holmen, som sina ägor på skogen sammanblandat med denne.

En liten humlegård till husbehov. Kvarn i ån, som har sin gång med flodvattnet höst och vår samt om det är regnsommar. Fiske ymning om hösten, vår och sommar i Stora Flåsjön efter sik och harr samt annan småfisk, så ock i skogssjöarna St Kvarn i ån, som har sin gång med flodvattnet höst och vår samt om det är regnsommar. Fiske ymning om hösten, vår och sommar i Stora Flåsjön efter sik och harr samt annan småfisk, så ock i skogssjöarna Storhällwatten, och Lillhällwatten, Swanewatn och Lillkiärnan vid Swanewatn efter gädda och abborre. Hafsnäs och Holmen bruka här tillsammans med not och nät. Djurfång kan brukas med led och gravar jämte bössa. Av kronones allmänning nyttja Hafsnäs och Holmen ej allenast oavvittrad, utan sinsemellan oskiftad skog, bestående av ett stort mulbete, riklig timmerfång, vedbrand och lövskog samt svedjeskog. Flera lägenheter inga.(Ha 423) för no:2, båda fortfarande 1/4 mantal. Tjugu år senare är namnen desamma, men nu är båda hemmanen skattelösta.

HOLMEN

År 1689 upptog finnen Lars Zakrisson ett nybygge på Lillholmen utanför Havsnäs. Enligt 1692 års dombok ligger detta "torp 1/8 mil från Hafsnäs på en ö eller näs, där det aldrig fryser". Lars Zakrisson (Ha 422) var en flitig man. Redan 1693 redovisar han i kyrktiondelängden en årsskörd av 12 skylar råg och 32 skylar korn. Fem år senare är siffrorna 56 skylar råg och 60 skylar korn. Nybyggaren på Lillholmen fick därför redan 1693 tillöcht d v s han blev skatt­lagd för 1/4 mantal.

Lars Zakrisson dog 1717, men han hade redan 1703 avsagt sig Holmen, som övertogs av sonen Zakris Larsson. Denne var född 1679 och gift med Märta, dotter till Per Persson i Havsnäs (Ha 220).

Av Zakris Larssons söner hade Per, som föddes 1707, tagit tjänst hos en bonde på Ön utanför Strömsund. Där gifte han sig med bondens dotter, och 1726 flyttade familjen till Ringvattnet (Ri 100). När fadern Zakris Larsson "kände sig bräcklig av bråck", ville han ge gården Lillholmen till Per. Denne hade en tid "varit fadern behjälplig med hemmansbruket". Detta står att läsa i 1735 års dombok.

Vid tinget året därpå är Per villig att överlåta torpet i Ringvattnet till brodern Zakris mot att han själv får "besittning och stubberättighet" till Lillholmen. Brodern Zakris går med på detta, men en tredje broder gör vissa förbehåll. Rätten anser sig inte nu kunna avgöra tvisten. Vid 1737 års ting meddelar Lars Zakrisson att brodern i Ringvattnet mot ett vederlag av 40 daler silvermynt avstår från sin besittningsrätt till Lillholmen. Dessutom skall Lars åta sig sytning av deras gamla föräldrar till döddagar. Lars begär också vid detta tillfälle att få inlösa gården från krono till skatte.

Detta sker 1759, då Havsnäs no:2, alltså Holmen, skattelöstes för 90 daler silvermynt enligt kammarkollegiets brev av den 15 mars 1759.

Här nedan återges en skiss av kartan efter lantmätare Nils Spole. Kartan är från 1714.

Kartbeskrivning:

"Holmen har av åboende Zakris Larsson, av k m:ts allmänning vid pass för 20 år sedan upptaget och därför utan frihetsår åtagit sig 1½ tunnland eller 1/4 mantal. Åker: god lerjord, frostfri. Av åkern trädes litet eller intet. Är god lägenhet till mera frostlös åker, då ägaren får rådrum att därpå arbeta. Höslåtten kan märkeligen genom avrensning förmeras. Alla övriga appertinentier (tillbehör) äro desamma som under Hafsnäs. En liten humlegård har Holmens man begynt upplägga till eget behov. Flera lägenheter inga".

Källa:

Richard Gothe Finnkolonisationen

Anita Berglund och Omsjöfinnarna

Birger Källberg Häfte nr 1 Släktförteckning Alanäs socken

Utgiven av Havsnäs Bygdeförening 1981

Anm. Hänvisning ex. (Ha 422) hänvisar till familjetabell - ansedel som Birger Källberg angivit i sin förteckning över invånarna i Alanäs socken Del 1 och 2.