Riddare Nickolaus (Nils) Hallstensson Skancke
Väpnare och storman i Mjälle, Frösön och i Hackås, Jämtland. Blev högst 55 år.
Nils Hallstenssons sigill år 1345.
Far:
Mor:
Född:
1300 Steinkjer, Tröndelagen, Norge.
Död:
1355 Mjälle, Frösön, Jämtland.
Barn med Kristina Halvardsdotter Smör (1305? - )
Barn:
Noteringar
Sahlin 74) Nickolaus (Nils) Hallstensson Skancke*. född omkring 1300 i Norge, död 1355 i Mjälle, Frösön (Z); son till Hallsten Torleifsson -70); gift med Kristina Halvardsdotter Smör, född i Östnår, Hackås (Z), död i Mjälle, Frösön (Z). Hon var dotter till Halvard Ogmundsson Smör, född före 1347, död i Östnår, Hackås (Z) och N.N. Ölversdotter född i Hackås (Z), död i Östnår, Hackås (Z); barn: Peder Nilsson Skancke -78)
* När norske kungen återlämnade Isle of Man återvände familjen som regerat på öarna. Som ersättning fick de en ställning som adelsmän i Jämtland, som då var norskt. Skanckes adelsvapen har tre ben, som även återfinns i vapnet för Isle of Man.
Espell:
Nils Hallstensson
Väpnare och storman i Mjälle, Frösön och i Hackås, Jämtland.
Far:
Hallsten Torleifsson (1272 - 1345)
Mor:
?? Sigrid Håkonsdotter (1281 - 1363)
Född:
1300 Norge, Tröndelagen, Steinkjer 1)
Död:
1354 Hackås, Våle, Z 1)
Familj med: Kristina Halvardsdotter (1305 - 1360)
Vigsel:
1325 1)
Barn:
1. ? Per Nilsson (1325 - 1375)
2. Olov Gravlax Nilsson i Österåsen, Fors, Z, fick till kronan år 1346 avstå andelar i laxfisket i Indalsälven för brott, som han och hans fader hade begått. Lax var en eftersökt vara, och den ymniga laxfångsten lockade folk vid omkring att köpa in sig i älven; rätten till deltagande blev föremål för ett slags aktieteckning. 1347 sålde nämnde Olav Gravlax och hans fader vad de hade kvar i Remmeforsen (Döda fallet) till fogden Nils Petersson, (JHH:I:228). 1348 gav Olav samma fogde sin lott i fisket i Strugh och fick i gengäld dennes lott i Skedforsen, båda i Indalsälven, (JHD 70). (Olof Skanke Nilsson (1330 - 1380), som bodde i Bergen, Norge, kan knappast vara en son till Nils Hallstensson, enligt norska forskare).
3. ? Markus Nilsson (1330 - 1396), bonde i Solkasta, Hackås.
4. ? Ture Nilsson (1340 - 1417), ? sven hos Erland Fardjäknsson i Thötöy, Norge.
Bar
Noteringar
Noteringar
Nils Hallstensson levde beräknat mellan 1300 och 1354. Fadern var riddare medan Nils själv har påträffats som väpnare och stor jord- och fiskeägare i Jämtland. Hans sätesgård var Mjälle på Frösön med tillhörande laxfiske i Ragunda. Nils med familj har nog inte bott på Frösön förrän sent i livet. Troligen bodde dom innan dess i Egge, Steinkjer, Tröndelagen, Norge, där fadern hade sitt säte. År 1345 ägde Nils halva Mjälle, som vid den tiden bestod av fyra gårdar. Nils ägde de två västligaste gårdarna vid Mjälle kulle, och kronan ägde gården mellan Nils gårdar och Mjällebäcken samt ägde Nils hustru Kristina Halvardsdotter gården nedanför Öneberget tillsammans med kungens hirdman Olav Håkonsson i Västanåker, Frösön. Nils med sin hustru ägde också det på Frösöns fastlandsdel belägna Torrfinn (Sandviksområdet), Skorpestad, Torråsen och delar av Nifsåsen, Nordbyn och Kvitsleböle i Alsen samt Våle och Östnår i Hackås, Jämtland. På hustru Kristinas och hirdman Olavs gård, som kallades Yttergård, fanns vid denna tid tingsplatsen. Det är på detta hemman, som det år 1347 hade byggts en kungsgård efter kung Magnus Erikssons (1316-1374) lyckade markförvärv enligt domen nedan från år 1345. Tingsplatsen kallades år 1347 för Förberg, som betyder gården framför berget, som är Öneberget.
Jämtlands läns Museum har märkt upp skyltar efter en stig över Mjälle kulle och Öneberget på Frösön, där områdets koppling till Isle of Man finns noterad.
Enligt Hemmendorf har från 400-talet till 1400-talet Mjälle by på Frösön varit en mycket viktig plats i Jämtlands historia. Man kan tala om maktens kontinuitet under 1000 år i Mjälle - något som börjar med fornborgen på Öneberget och de vapenförsedda järnåldersbönderna, som då var markägare och som slutar med medeltidens mäktiga markägare samt kungsgård, tingsplats och marknadsplats.
Inget är egentligen känt om Nils förrän han år 1345 döms för ett brott, som får stora konsekvenser för honom och familjen. Detta har professor Ahnlund ägnat speciell uppmärksamhet i Jämtlands och Härjedalens historia. Han uttrycker skandalen på följande sätt:
Arne Gevaldsson, förutvarande sysslomannen, fanns på Frösön år 1345 efter kung Magnus Erikssons avfärd därifrån. Jämte lagmannen och den nya fogden Nils Petersson skulle dom bringa till avgörande en uppkommen allvarlig rättssak. Då denna fick vissa ej obetydliga konsekvenser för kronans jordbesittning i Jämtland, kan man tryggt förutsätta, att den också varit föremål för kungens uppmärksamhet och att han före sitt uppbrott icke endast förvissat sig om den blivande utgången utan själv godkänt den. Formellt låg målet enkelt och klart under kungens dom, men det sätt varpå straffet utmättes bar vittne om en beslutsam avsikt hos vederbörande att sätta regeringsmakten i respekt och samtidigt, med utnyttjande av tillfället, se dess intressen i Jämtland handgripligt till godo. Vad som manade till en dylik exemplarisk efterräkning var att saken rörde sig om ett för länge sedan timat blodigt hemfridsbrott, aldrig slutbehandlat i lagens stränga form av hänsyn till den inflytelserike gärningsmannen. Två särskilda urkunder röra denna sak. Båda äro av den 18 mars 1345, den ena avseende målet som sådant och utfärdad av domarna, den andra avseende den erlagda boten och utfärdad av den dömde (JHD:49 och 50). I tingsstugan framför berget erkände Nils Hallstensson, att han hemma hos Tove i Kolnäs slagit denne i huvudet med sin stridsyxa. Sedan greps Tove, kastades i en släde och bortfördes till Egge av herr Hallstens svenner och andra flera, som voro med om denna hemgång; (Kolnäs är okänd som plats i Jämtland; sannolikt avses Kalnes i Beitstad, Tröndelagen, som ligger cirka 15 km nordväst om Steinkjer, på vägen mot Namsos), se karta. På tillfrågan av hustru Ronny, säkerligen Toves maka, hade Nils Hallstensson vidgått och beklagat sitt dåd. Han pålyste det för vittnen, som buret och svuret var för alla. Detta var de förmildrande omständigheterna i en sak, som länge nog fått ligga obeivrad. Eftersom nu ingen hade bestritt hans viglysning, säger brevet, och han var förlikt med prosten, som först upptog saken, och han hade bjudit lag för sig, då dömde vi i vår herre kungens våld både liv och gods. De som tala äro Arne Gevaldsson och lagmannen Lavrans Gunnesson. Sedan denna dom avkunnats, uppgjorde Nils Petersson å kungens vägnar villkoren för benådning. Dessa villkor, som voro dryga nog, inhämtar man dels i dombrevet och dels i Nils Hallstenssons åtföljande brev; de utfylla härvid i viss mån varandra. Nils Hallstensson avstod till kronan halva Mjälle på Frösön, uppsides med den jord som min herre ägde där förut, och sitt laxfiske i Ragunda. Detta var dock icke nog. Hans hustru Kristina fick härtill av sitt eget lägga halva yttergården framför berget och dessutom andra halvan av samma gård, som hon nu inköpte av Olav i Västanåker. Priset uppges icke; det har belysande nog ansetts likgiltigt. Allt skulle för framtiden vara kronans mot den lejd och förlikning Nils Petersson som kungens ombud kunde tillförsäkra Nils Hallstensson. Denne har själv beseglat sin revers.
Nämnde Olav Håkonssons sigill är identiskt lika med det som sysslomannen och fogden Nils Petersson använde på Frösön år 1345. Det måste ju innebära att dom också var släkt på något sätt.
Det sällsamma vapnet i hans dess bättre bevarade sigillavtryck, tre människoben med tåspetsarna vända mot sköldens olika hörn, visar sig helt stämma med det som i livstiden fördes av riddaren Hallsten Torleifsson, syssloman i Jämtland på 1320-talet. Hallsten Torleifsson är utan allt tvivel just den herr Hallsten som skymtar i domarnas brev, företrädd av sina våldgästande svenner, och lika säkert äro dessa far och son.
Att saken förut icke blivit rättsligt avklarad var en svaghet i Nils Hallstensson hela ställning, som han nu fick dyrt plikta för. Hans hustru och hjälparinna Kristina Halvarsdotter, måste ha varit av rik och förnäm släkt från Jämtland; det är kanske tillåtet att gissa, att hennes far var den 1303 verksamme lagman Halvard. Med Kristina hade Nils Halstensson fått en del jordegods i Hackås, som man lät makarna behålla. Det framgår av senare urkunder, att de varit gifta i en hel del år.
År 1348 möter vi Nils och Kristina då de klagar över att Jon Parter i Fäste (Hackås) tagit för sig att hugga timmer och husvirke i Östnårs och Våle hagar, båda i Hackås, samt lagt en boskapstig över deras mark och slagit tre av deras myrängar sju år i rad. Jon Parter, som var död 1348, hade enligt vittne erkänt på sin sotesäng dessa övergrepp och sagt sig, när väl han kom till hälsa igen, fara hem till Nils och förlikas med honom. När saken kom upp 1348-11-12 i Häggen, Oviken, var Nils bortrest från bygden, men Kristina hade fullmakt och vann vid denna stämma. Våle i Hackås ägdes år 1348 av Kristina Halvardsdotter. Sedan är inget känt om familjen, men man tror att det är Nils, som har byggt det härbre eller bod, daterad till omkring 1353, och vars dörr är prydd med ett järnsmide som mycket starkt påminner om det vapen, som Nils använde. Boden synes ha gått i arv eller som hemgift till Elisabet Jensdotter Skanke från Hov i Hackås, gift med kyrkoherden Mogens Pedersson Herdal och medfört den till prästgården i Sveg. Boden finns nu bevarad som kulturminnesmärke i Äggen, Sveg. Jag fotograferade byggnaden 1999. Boden står centralt vid en vacker gård i den lilla byn.
Nils förde enligt ett bevarat sigill från år 1345 ett vapen, som uppvisar stora likheter med det statsvapen som fortfarande används av öriket Isle of Man; ligger i Engelska sjön mellan England och Irland. Faderns vapen var lika med undantag av att de tre så kallade skankarna (benen) var ordnade motsols. Öriket Mans vapen har i det norska medeltidsriket endast återfunnits hos Hallsten Torleifsson och hans son Nils Hallstensson. Detta har föranlett H. Hildebrand och N. Ahnlund att från mer allmänna utgångspunkter hålla någon form av samband mellan ön Isle of Man och de jämtländska vapeninnehavarna för troligt. (JHH:I:221-224, Ahnlund; Suppl. JHD:93, Holm; Frösökrönikan 1, O. Hemmendorff)
Källor
1) Beräkning
© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-12-10.
Personhistoria
Bilder
Mjälle, Frösön
År 1345 kan Mjälle bys mark på Frösön ha varit fördelad på detta sätt när domen mot Nils Halstensson förkunnades. I det gröna området (1) hade Nils sina gårdar och det lila området (2) delade hustrun Kristina med Olav i Västanåker. Mellan Nils och Kristinas gårdar hade kronan sin mark.
Mjälle, Frösön
Nils Hallstensson mark nedanför Mjälle kulle på Frösön. Mjällebäcken har sitt utlopp i Storsjön mitt på fotot. I bakgrunden syns den södra delen av Östersunds stad. Runt markerna har Jämtlands läns museum satt upp skyltar om markernas koppling till Isle of Man.
Härbre
Med stor sannolikt är det Nils Hallstensson, som har byggt det härbre eller bod, daterad genom dendrokronologi till omkring 1353, och vars dörr är prydd med ett järnsmide som mycket starkt påminner om skankevapnet. Boden synes ha gått i arv eller som hemgifte till Elisabet Jensdotter Skanke från Hov i Hackås, gift med kyrkoherden Mogens Pedersson Herdal och medfört den till prästgården i Sveg. Boden finns nu bevarad som kulturminnesmärke i Äggen, Sveg. (Skanke ätten, Robelin)