Erik "Blodyxa" Haraldsson
Kung i Norge 940-945 och Northumbria. Blev högst 59 år.
Vikingens stridsyxa utvecklades ur den vanliga yxan. En beryktad vikingakung, Erik Bloodaxe, högg sig fram till Norges tron med sin yxa och tog sitt namn efter det. Han fördrevs från Norge och härskade några år i England
Far:
Mor:
Född:
895 Norge.
Bosatt:
935 England.
Bosatt:
948 York, England.
Död:
954 York, England.
Äktenskap med Gunhild Kongemor of Danmark Olofsdotter (905 - 972)
Vigsel:
922.
Barn:
Noteringar
Erik Bloodaxe of Norge
Kung i Norge 931-933 och i York, England 948-954.
Far:
Harald Finehair Halvdansson (858 - 945)
Mor:
Ragnhild the Rich of Hedeby (870 - 897)
Född:
895 Norge 1)
Bosatt:
935 England 2)
Bosatt:
948 England, York 3)
Död:
954 England, York 4)
Bar
Familj med: Gunhild Kongemor of Danmark (905 - 972)
Vigsel:
922 5)
Barn:
1. Harald II Gråfäll of Norge (922 - 970), Harald Greyfur och Greyskin, kung i Norge (961-965).
2. Ragnfred of Norge (923 - 990)
3. Ragnhild of Norge (924 - 985), grevinna på Orkneyöarna, Skottland med 3 bröder, i tur och ordning; jarlarna Arnfinn, Havard Season-Prosperous och Ljot.
4. Erling of Norge (925 - 968), medkung i Norge.
5. Godred of Norge (926 - 999), medkung i Norge.
6. Sigurd Sleva of Norge (927 - 965), medkung i Norge.
7. Gamle of Norge (928 - 956), vikingahövding tillsammans med sina bröder.
8. Gorm of Norge (929 - 968), vikingahövding tillsammans med sina bröder.
Bar
Noteringar
Noteringar
Enligt de isländska sagorna skall han av sin far ha utsetts till överkung och därmed kommit i konflikt med sina bröder. Efter bittra strider om makten skall han ha fördrivits. Han återfanns senare som kung av Northumberland i England. Sitt tillnamn Blodyx fick han efter dråp på flera av sina bröder. (Bra Böcker)
Erik Blodyx var kung i Norge mellan åren 931 och 933. (Olav, viking och helgen, Morten Myklebust, 1997)
Erik Blodyx stupade år 954 i ett slag vid Westmoreland, och därmed är det slut på det nordiska kungariket York, England. Med sin gemål Gunhild som är dotter till Gorm den Gamle efterlämnar han emellertid många söner, och dessa finner en fristad hos sin morbror Harald Blåtand, vilken rentav adopterar den äldste av pojkarna. Från baser i Danmark gör de upprepade raider mot Norge, där de hemsöker Håkon Adalsteinsfostre på hans gård Birkestrond på ön Frei i Nordmöre och slutligen besegrar honom i ett slag på kungsgården Fitjar på ön Stordön utanför Hordaland. Han hinner klyva skallen på en dansk hövding med sitt svärd Kvarnbit innan han själv måste bita i gräset. Erikssönerna - eller Gunhildssönerna, som Snorre har för vana att kalla dem - överumplar och innebränner även Ladejarlen Sigurd på hans gård Skatval, och därmed blev också Nordnorge i deras händer. Vidare populära är de inte, ty bönderna dödar snart två av dem i samband med olika övergrepp, men de återstående tre lyckas bryta allt motstånd och gör sig till herrar även i Viken. Tongivande bland bröderna är tydligtvis den äldste, som heter Harald med tillnamnet Gråfell. (En nordisk kronologi, 64-65, Alf Henrikson)
Erik Blodyx blev den siste nordiske kungen över York, England. (Vikingen, Nordbok 1975)
Norwegian king and Viking leader, son of Harald Finehair, probably dead in 954. He was banished from Norway to England, where he ruled over Northumberland 947-948 and 952-954. Erik Bloodax and the skald Egil Skallagrimsson became mortal enemies. When Harald Finehair divided his kingdom between his sons, Erik received the rank supreme king. Erik has become known as a furious warrior, who murdered several of his brothers, when he, in comparison to them, maintained the national unity. (Viking Heritage)
King Eirik also levied people in the middle of the country; but it went badly with him to gather people, for the leading men left him, and went over to Hakon. As he saw himself not nearly strong enough to oppose Hakon, he sailed AD 935 out to the West sea with such men as would follow him. He first sailed to Orkney, and took many people with him from that country; and then went south towards England, plundering in Scotland, and in the north parts of England, wherever he could land. Athelstan, the king of England, sent a message to Eirik, offering him dominions under him in England; saying that King Harald his father was a good friend of King Athelstan, and therefore he would do kindly towards his sons. Messengers passed between the two kings; and it came to an agreement that King Eirik should take Northumberland as a fief from King Athelstan, and which land he should defend against the Danes or other vikings. Eirik should let himself be baptized, together with his wife and children, and all the people who had followed him. Eirik accepted this offer, and was baptized, and adopted the right faith. Northumberland is called a fifth part of England. Eirik had his residence at York, where Lodbrok's sons, it was said, had formerly been, and Northumberland was principally inhabited by Northmen. Since Lodbroks sons had taken the country, Danes and Northmen often plundered there, when the power of the land was out of their hands. Many names of places in the country are Norwegian; as Grimsby, Haukfliot, and many others. (Heimskringla, Håkon den Godes saga)
Bar
Källor
1)
Royal Genealogical Data, Hull, England
2)
Heimskringla, Håkon den Godes saga
3)
Boken om vikingarna, Catharina Ingelman-Sundberg
4)
Bra Böckers Lexikon
5)
Beräkning
Skepp
Vikingaskepp
Stridsyxa
Vikingens stridsyxa utvecklades ur den vanliga yxan. En beryktad vikingakung, Erik Bloodaxe, högg sig fram till Norges tron med sin yxa och tog sitt namn efter det. Han fördrevs från Norge och härskade några år i England
<< Startsida
Bar
© Forskning av: Björn Espell, Frösön, Jämtland. Uppdaterad 2009-11-14.