fabrikör, uppfinnare.
Uppfinnarbröderna Olof och Johannes Lövström var minst sagt uppfinningsrika och begåvade entreprenörer, som vi i dag kallar det. Olof bodde ett tag i Lövberga (se LB152), och Johannes Löfström från Strömsund var gift med Maria "Maja" Persson Havsnäs (se Ha320). Så viss anknytning till Flåsjöbyggden hade de. De föddes och började sin bana i Strömsund och hade fabrik med ett flertal anställda. Deras uppfinningar och kluriga tillverkningsmetoder var otaliga. Bland annat så konstruerade de en helautomatisk maskin som svarvade pinnar till träräfsor. Maskinen svarvade 2000 pinnar per timma. I ena ändan av maskinen stoppade man in en meterlång pinne och i andra ändan kom räfspinnarna ut och direkt in pinnhålen på räfsans kam. Den maskinen hade bröderna själva knåpat ihop. Andra produkter i deras sortiment och den mest slående artikeln var drivremspastan "Kraft", som användes vid inte mindre än 13 större bruk i södra Sverige, och som också såldes utomlands. De tillverkade också ett rödskaftat liebryne, "BL", till vilket råvaran hämtades från England. Hemligheten med brynets skärpande egenskaper finns ännu bevarad. En annan teknisk artikel var sko och läderfettet “Jämten”, som var så bra att det sålde sig självt, samt en tunn symaskinsolja.
De flyttade sedan sin verksamhet till Lit och Östersund då projekten växte. Deras största och dyraste och även de mest omtalade projektet var Motorsläden. Bröderna höll på med detta projekt i flera år i början på 1920 talet. Projektet gick ut på att skapa en motordriven ombyggd T-Ford med skidor fram och drivband bak. 1924 beviljades de patent på motorsläden, som de kallade skapelsen. Då hade man lagt ner ca 80 000:- i utvecklingskostnader. I 2010 års penningvärde motsvarar det strax över 2 miljoner. Bröderna behövde en finansiär för att rädda projektet undan konkurs och kom i kontakt med Andreas Eriksson från Boda utanför Lit. Han var en penningstark herre. Han insåg fördelarna med denna banddrivna T-Ford och det spelades in en reklamfilm som visade skapelsens förträfflighet. Reklamfilmen skulle naturligtvis användas för att sälja patentet till hugade spekulanter. Filmen har restaurerats och finns att beskåda hos svenskat filmarkiv, genom att klicka på denna länk:
www.filmarkivet.se/sv/Film/?movieid=79&returnurl=http://www.filmarkivet.se/sv/Sok/?quicksearch%3dpopular%26filterprovince%3dJ%C3%A4mtland%26j%3dj
1927 tog Andreas Eriksson filmen med sig och for till USA för att träffa självaste Henry Ford. Att man verkligen träffats står att läsa i dokument hos Ford Motor Company. De träffades inte mindre än 7 gånger för att förhandla, så Henry Ford måste ha varit mycket intresserad. Men Eriksson krävde 1,5 miljoner kr för patentet. Ford var villigt att ge 800 000 kr. I dagens 2010 års penningvärde över 20 miljoner kr. Det tyckte Eriksson var för snålt, så han tackade nej och åkte hem till Sverige. Tomhänt!
I samma veva uppfanns den fordonsmonterade snöplogen. Att färdas uppe på snön med bandfordon var därmed inte lika intressant. I stället för massproduktion i USA blev det endast 2 prototyper tillverkade. Luften gick ur projektet och det hamnade på skrothögen.
Idag står den helrenoverade T-Forden med snöband på Folke Booghs Skog och Flottarmuseum i Laxviken, till allmänt beskådande. Denna länk går till dess sida om Motorsläden. www.laxvikensmuseum.com/motorslade.html
Se www.havsnas.se/lofstrom/index.html