Småskolärare. Blev 82 år.
1888-03-07 Holmsund Havsnäs, Alanäs församling. [1]
Harrsjön, Alanas Församling. [2]
Lärare för Östa Havsnäs, Storholmen , Järvsand.
1970-04-16.
"KOMMUNENS MEST OMTYCKTA LÄRARE"
Fru Brita Mikaelsson arbetade i en ambulerande norrlandsskola — med fyra barn fick hon flytta från den ena byn till den andra. Slutligen blev skolan »fast», men landsväg fanns ej, man fick ro till handelsboden över en bred sjö — och nu var barnen åtta! Hennes dotter skildrar en kvinnas storslagna gärning som mor och som en av bygden beundrad lärare.
Min mor kom från ett jordbrukarhem. Hon var en av de äldsta bland en stor barnskara och fick tidigt hjälpa till med tungt arbete.
Om somrarna gick hon i vall med kreaturen långt borta från hemmet. Då brukade hon ha läxböckerna med sig, ty hon var redan då säker på vad hon ville bli när hon blev stor.
Fast hennes föräldrar ej ansåg sig ha råd att bekosta hennes studier, gav hon sig ej utan lyckades få låna ihop medel.
Vid 21 års ålder var hon färdig lärarinna vid en flyttande mindre folkskola.
Vid 26 års ålder gifte hon sig men fortsatte vid den ambulerande skolan. Endast i en by fanns skolhus, i de andra två byarna hyrdes lokal. Denna ambulerande tjänst fortsatte mor tills familjen hade fyra barn. Att det var bevärligt kan vi barn intyga.
En del bostäder var både kalla och dragiga, och jag förstår ej att mor fick det hela att gå.
Sedan blev skolan »fast», det blev slut på de besvärliga flyttningarna. Men vid skolan fanns varken landsväg, telefon eller handelsbod. För att hämta post eller göra uppköp av mat måste man över en bred sjö. Höst och vår var det ofta spännande att skaffa hem mat till den stora familjen, till slut 8 barn!
En annan sak som ökade mors arbete var att far aldrig varit riktigt frisk.
Under kristiden var det ofta svårt att skaffa mat, men mor lyckades alltid på något sätt. Och jag vet att vi barn aldrig behövde gå hungriga till sängs.
Mor var mycket omtyckt av alla för sin hjälpsamhet och för sin uthållighet och sitt goda humör - trots alla svårigheter med att hinna med och få det att gå ihop. Lönen var inte stor de första åren av hennes äktenskap. Därför brukade hon sy om somrarna och mången gång satt hon uppe hela nätterna för att förtjäna lite extra.
Vi barn hade inte stort begrepp om hur svårt mor hade det ty vi behövde aldrig lida någon nöd. Sist av allt tänkte hon på sig själv. Sällan hade hon råd med några kläder åt sig själv, det blev endast det nödvändigaste. Oss höll hon hela, rena och välfödda.
Trots allt slit var hon ändå belåten med sitt liv bland barnen som varit hennes livselixir , både hennes egna och skolbarnen. Hon har varit glad över att hennes barn fått växa upp friska och att de haft en lycklig barn domstid.
Själv har hon fått vara frisk trots sitt slitsamma liv och har nu pensionerats efter att ha hållit skola i 43 år. Så blev hon också avtackad som en av sin kommuns mest omtyckta lärare, både av skolbarn och
överordnade. Själv kan jag ej beskriva den beundran och tacksamhet vi barn känner för henne för alla de tusen gånger hon uppoffrat sig för de sina och för sina medmänniskor.
Hon var mycket medveten om att det ej bara var oss hon hade att tänka på. Skolarbetet skulle skötas noggrant. När klockan blev 9 då var det ej längre »mor» utan »läraren», först efter skoltidens slut återkom »mor» igen. Vad arbete det kostade mor att hålla ihop och hinna med allt har vi ej förstått förrän nu, när vi själva blivit vuxna.
Hon är nu 63 är och alla barnen har lämnat hemmet. Nu tycker hon att hon fullgjort sitt kall. Och det har hon gjort med heder, tycker hennes, dotter Anna Märta Jonsson.
Bildtexter
Schäfern Lasso och systerdottern Ingrid på promenad med denna märkliga kvinna, som varit lärarinna i 43 år och vunnit otaliga människors beundran för sin gärning.
Fru Brita Mikaelsson repeterar med eleverna Tore och Holger Näslund. Mors lilla Olle som de lärde sig för resp. 35 och 39 år sen i fru Mikaelsson skola.
Fru Brita har kokat kaffe och maken, Anders Mikaelsson konstaterar den goda ångan.