Blev högst 81 år.
1738 Mo, Junsele.
Kroknäset, Tåsjö.
1819-12-29 Tåsjö, Ångermanland.
1765.
1775.
Se Kroknäset: Modin, Erik "Gamla Tåsjö, s. 166 f
men även nedanstående från
www.gstromberg.nu/GULDET.htmlJunsele-ättlingen - som gav Ådalen "guldfrossa!"
av Rune BlomströmDe var släkt på långt håll och även om de bodde på var sin sida om älven, så hade de mötts och träffats många gånger vid kyrkhelger och dopkalas, men på senare tid hade båten gått allt tätare tureröver ån och vänskapen hade förbytts till kärlek mellan andresonen Hans Nilsson i Lillegård och Dordi Grelsdotter från gästgivaregården i Mo, Junsele.En vacker dag år 1765 stundade så storbröllop i den nybyggda kyrkan för de unga och som seden var på den tiden, gjorde de sig redo att lämna föräldrahemmen. Det var ju brukligt, att äldsta sonenövertog hemmanet och övriga syskon fingo söka sig andra bostäder och marker. Hans och Dordi hade en annan släkting från Krånge, som skaffat sig mark och påbörjat bygge i Warpsjö, Åsele, samtidigt somhan skaffat sig ytterligare mark i Kroknäset, Tåsjö. Hans namn var Elias Josephsson och han överlät hemmanet i Warpsjö till Hans och Dordi, medan han själv byggde vidare i Tåsjö.Så Hans och Dordi packade sina ränslar och i sällskap med några husdjur från föräldrahemmen, drogo de norrut efter Storån. Först till Dordis morbror Abram Grelsson, Gafsele, som gift sig med HindrichNilssons dotter - förste nybyggaren därstädes och där Abram blev länsman för Åsele Lappmark. Därefter fortsatte de vidare till Warpsjö, där Hans genast påbörjade utvidgning av gården. Men, men - säg mig den lycka, som varar beständigt - redan två år senare insjuknade han i "bröstvärken" och dog 1772 med Dordi och tre småpojkar vid bädden i förtvivlan över ett oblitt öde.Men det här var en tid, då samhället inte grep in och höll sin skyddande hand över människorna, så Dordi Grelsdotter - denna urnorrländska kraftkvinna, som blivit en centralgestalt i min släkt och en prydnad för den Ångermanländska bondmoran - hon spottade i nävarna och fortsatte bruket av gården ytterligare två år till 1775, då Dordi gifte om sig med Warpsjöns förste ägare - den tidigare nämnde Elias Josephsson - varpå de sålde Warpsjön för 2.450 Dahler Kmt, och flyttade med Hans och Dordis söner Nils, Grels och Hans till Elias nybygge i Tåsjö. Dessa tre söner fingo ju namnet Hansson eftersin far, men i sitt nya gifte födde Dordi ännu en son, som fick namnet Joseph Eliasson. De tre Hans-sönerna blevo bygden trogna och dugliga män - Hans Hansson t ex blev häradsdomare och ledde bl.a. den stora sänkningen av Tåsjön, en parallell till "Wild-Hussens" bravader.Men det här handlar om Josephs livsöde och han bröt upp i unga år och blev en av de första i våra trakter, som emigrerade till Amerika - det förlovade landet där man kunde plocka guld med bara händerna och bli stormrik på nolltid! Så Joseph greps också av lyckodrömmen, packade sin ränsel och hastade iväg mot äventyrens kontinent - in i kampen om den åtråvärda metallen i Californien - men också in i den stora glömskans tystnad för att aldrig mer höras av och här börjar historien om"Den stora Tåsjö-ärvfen" - se vidare under Joseph Eliasson Hansson född 1776